Hej igen nu har det ett tag sen vi skrev någonting här på bloggen. Under den senaste tiden har vi till mestadels bara tagit det lugnt på olika stränder och njutit av några kalla öl så det har inte varit särskilt mycket nytt att skriva om.
Efter Amazonasturen åkte vi vidare till Lima där vi spenderade några dagar tyvärr var Felix sjuk under i stort sett hela vistelsen där vilket har lite trist. När han till sist kvicknade till lite lagom var det dags att resa vidare. Den här gången styrde vi kosan mot kusten och en stad som heter Montanita. Det var otroligt skönt att äntligen ha en sandstrand att sträcka ut sig på efter nästan två månader i Sydamerikas inland. I Mancora blev vi kvar i nästan en vecka vilket berodde på att vi hade en liten tanke om att ta dykcertifikat där. För att göra en lång historia kort så var dykskolan stängd när vi kom dit, det var i och för sig helgons lågsäsong så vi funderade inget vidare på det utan gick dit på måndagen igen, den här gången möttes vi av en lapp att ställer var stängt för underhåll men skulle öppna om tre dagar igen. Vi bestämde oss för att vänta och komma tillbaka om tre dagar och försöka igen. Men inte var det någon där när vi besökte stället igen. Vid det här laget hade vi några nätter kvar på hostellet där vi bodde och eftersom det var rätt nice stannade vi tiden ut innan vi fortsatte norröver.
Nästa stopp blev Montanita i Ecuador, staden i sig var väldigt lik Mancora men lite trevligare på alla sätt och vis, både stranden och staden var finare, så vi ångrade oss lite att vi inte kom dit tidigare ända nackdelen var att det var något dyrare än i Peru. Vi hade några grymma dagar där jag (Anton) provade på och surfa och ja jag lyckades ställa mig upp, men satan vad svårt det är. Efter Montanita begav vi oss mot Banos och det har verkligen i sista sekunden för drygt tolvtimmar efter att vi lämnat Montanita så slog en jordbävning med magnitud 7,8 till utanför Ecuadors kust som vi först inte la märke till där vi låg i våra sängar i Banos, för ens nyheterna om jordbävningen gick ut.
Efter Amazonasturen åkte vi vidare till Lima där vi spenderade några dagar tyvärr var Felix sjuk under i stort sett hela vistelsen där vilket har lite trist. När han till sist kvicknade till lite lagom var det dags att resa vidare. Den här gången styrde vi kosan mot kusten och en stad som heter Montanita. Det var otroligt skönt att äntligen ha en sandstrand att sträcka ut sig på efter nästan två månader i Sydamerikas inland. I Mancora blev vi kvar i nästan en vecka vilket berodde på att vi hade en liten tanke om att ta dykcertifikat där. För att göra en lång historia kort så var dykskolan stängd när vi kom dit, det var i och för sig helgons lågsäsong så vi funderade inget vidare på det utan gick dit på måndagen igen, den här gången möttes vi av en lapp att ställer var stängt för underhåll men skulle öppna om tre dagar igen. Vi bestämde oss för att vänta och komma tillbaka om tre dagar och försöka igen. Men inte var det någon där när vi besökte stället igen. Vid det här laget hade vi några nätter kvar på hostellet där vi bodde och eftersom det var rätt nice stannade vi tiden ut innan vi fortsatte norröver.
Våra 16 veckor i Sydamerika har bara flugit förbi och vi har hunnit med att göra så mycket saker. Allt ifrån att sola på Copacabana i Rio till att beundra världens största vattenfall i Iguacu, vandra i Patagonien, cykla ned för Death-road i La Paz, besöka saltöken i Uyuni, vandra Inkaleden till Machu Picchu och framförallt har vi träffat många härliga människor på våran 1500 mil långa resa genom Sydamerika.
