Inkaleden
Cusco, höjdpunkten men vistelse i Cusco var utan tvekan vandringen på Incaleden men under våra första dagar i Cusco har vi varit lite småkrassliga från och till, men drygar inte hindrat oss från lite gammal hederlig sightseeing i den gamla Incahuvudstaden.
Den 17 mars bar det av mot Piscacucho och den första checkpointen på den 45 km långa vandringen. Dag 1 bjöd på fint väder och mestadels platt mark. Men detta skulle det snart bli ändring på.
Dag två hade vi på förhand fått veta var den jobbigaste av de fyra, med en konstant uppförsbacke i 4-5 timmar, till råga på det så regnade det stora delar av dagen. Men vem har sagt att det ska vara enkelt att vandra? Tillslut nådde vi i alla fall Dead Womens Pass som är det högsta punkten på 4200 meter. Därefter gick det nerför någon timme innan vi nådde lägerplatsen för dagen. Ett läger som redan var uppackat och klart av de bärare som springer framför själva gruppen med tält och mat (imponerande). Gruppen som vi gick tillsammans med hade en övervägande nordisk majoritet med fem norskor, två svenskar utöver oss en finsk tjej tillsammans med en skotsk kille och två australiensare på smekmånad, därtill hade vi 15 bärare två guider och en kock som tog väl hand om oss under hela turen.
Dag tre bjöd även den på mestadels regn men blandad terräng i ett varierande landskap som gick från ganska stenigt och kalt ner i den övre gränsen av regnskogen. Tyvärr gjorde vädret att det var lite molnigt men de gånger som molntäcket sprack upp var vi tvungna att stanna upp och titta på den fantastiska utsikten. När vi nådde campingplatsen för dag tre var vi bara någon timme från Machupicchu.
Dag fyra började fruktansvärt tidigt 3:30 på MORGONEN!! Vilket berodde på att bärarna skulle hinna med morgontåget hem till byarna runt Cusco. Från lägret var det 5-10 minuters promenad till den sista checkpointen som öppnade klockan 5:00. Vilket betyder att där fick man vänta i en och en halv timme (småsegt). Därefter fortsatte vi upp mot solporten varifrån vi såg solen gå upp över Machupicchu vilket var magiskt.
Därefter gick vi ner till skälva ruinen med svettiga kläder och värkande ben gick vi runt och beundrade Incarolkets mästerverk, för det är det verkligen. Efter fyra dagars vandring och fyra timmars sightseeing. Var det två trötta men nöjda svenskar som tog bussen ner till Machupicchu-by för en bit mat och bad i varma källor innan tåget tog oss tillbaka till Cusco.
