Bariloche
Under natten till hajkdag två blev vädret betydligt mycket sämre. Det blåste hur mycket som helst vilket gjorde att vinden som vi sov på blev svinkall och hur mycket vi ån kurade ihop oss i reselakanen som vi hade med oss, blev det inte mycket varmare.
När vi vaknade på morgonen hade vädret blivit lite bättre men inte tillräckligt bra för att fortsätta. Vi bestämde oss för att vänta fram till klockan tolv. Ifall vädret inte blev bättre så fick vi vända tillbaka. Lyckligtvis behövde vi inte göra det för så småningom sprack det upp och vinden mojnade nästan helt och hållet. Det blev startskottet för nästa etapp på sex timmar innan vi nådde refugio San Martin. Vägen som var den längsta var också den absolut bästa. Vi gick över två berg och igenom en dal innan vi kom dit. Det är svårt att beskriva miljön så jag låter nog bilderna berätta det istället.
Nere vid sjön ligger refugio San Martin
Sista dagens vandring gick mestadels nedför i ungefär fyra mil innan vi nådde Bariloche igen.
Sista dagarna i Bariloche gjorde vi en dagstur till ett naturreservat som ligger i närheten, där fick vi också sällskap av en svenska som vi träffat först i Iguacu (vattenfallen). Vi krockade nästan med henne nere på bussterminalen där vi inhandlade våra vidare biljetter till Mendoza. Faktum är att när vi spenderat dagen och pratat om både det ena och det andra visade det sig att hon hade åkt på exakt samma plan både från Sverige och Tyskland till Brasilien, ibland är världen bra lite.
Kommentarer:
2
Pelle Holmberg:
Hej Anton. Vi har varit i Mendosa en mycket trevig liten stad. Man ta en cykel tur i södra delen av stan och besöka ett fler tal vingårdar. Vill man äta fått och dyrt så kan gå på Resturant 1857, man måste boka bord innan.
Pelle
skriven
Hej grabbar
Vilket äventyr ni är ute på. Ni är så härligt aktiva. Kramar Ulla o Ulf